När Hovet invigdes den 4 november 1955 betydde
det att Stockholm äntligen fick den ishockeyarena som diskuterats
sedan 1921. Mellan 1931 och 1938 fanns visserligen en inomhushall
med konstfrusen bana i gamla flyghangarer i Lindarängen, men den
lösningen var utsagt provisorisk. Planen mätte endast 27x50 meter
och hallen var dessutom mycket trång för publiken - de fåtalet som
kom in vill säga.
När hangaren i Lindarängen stängdes 1938 flyttade Stockholmshockeyn
ut igen. Kylrör grävdes ner i Stockholms Stadion som blev hockeyns
huvudarena från 1939 fram till Hovets tillkomst. Där spelades bland
annat två VM, 1949 och 1954.
Första Hovet en krog
Skall man gå långt tillbaka i tiden kan man få lära sig att
Johanneshov fått sitt namn från en gård som i mitten av 1700-talet
rymde en krog under namnet Johanneshof/Sandstugan (därav
Sandstuvägen) med änkan till en Per Matssons som krögare.
På 1780-talet arrenderade Anders Ahlström det då
till värdshus uppgraderade Johannishof (då även kallad Sandsherrn)
för en summa av 1 150 daler per år plus värdet av ölförsäljningen.
Namnet Sandstugan (eller Sandsherrn som väl möjligen var ett
smeknamn på Ahlström själv) är ganska logisk. Förutom
krogverksamheten hade man även försäljning av byggnadsmaterial som
sand, gatsten, grus och lera. Kanske även en lukrativ språngbräda
för några av dagens bedagade krogar att ta fasta på...? Tvärs över
Nynäsvägen låg vid denna tid Gustafslust, ett brännvinsbränneri där
brännaren Gustaf Lyckou höll till. Det revs 1870.
Kvarnen brann
Kvarnen är ju ett namn vi av olika anledningar förknippar med våra
kollegor från Södermalm och anledningen är denna; där Söderstadion
nu ligger, låg fram till 1828 en väderkvarn. Denna brann ner en
stormig natt i januari detta år och en ny kvarn byggdes men
flyttades senare till Skanstullsbrons södra fäste.
I slutet av 1850-talet rådde det på grund av Krimkriget stor
spänning i Europa vilket bl.a. föranledde en förbättring av
Stockholms försvar. Till stadens södra försvarslinje skulle därför
25 större och mindre anläggningar byggas, det största vid
Johanneshov. Gårdarna runt omkring, däribland Johanneshov,
expropierades och bygget satte igång, men avbröts 1862 då pengarna
tog slut. Känns scenariot igen kanske? En liten rest kan man dock
fortfarande se då man har vägarna förbi klackläktaren på
Söderstadion; strax nedanför läktaren ligger en numera inbyggd
befästningsmur som löper längs med långsidan (inne i det nybyggda
kontorshuset).
Nödhjälpsarbete
Johanneshovs Isstadion, numera bara Hovet, var inte den första
anläggningen vid Johanneshov. 1918 startades byggandet av
Johanneshovs IP som ett nödhjälpsarbete (1:a världskrigets svar på
ALU) och detta stog klart tio år senare. Där fanns, förutom en
gräsplan, två grusplaner samt löparbanor. Vid tiden för Hovets
tillkomst hade IP en publikkapacitet på 15 000 åskådare.
1949 tog staden beslut om att bygga det som skulle bli Hovet och
anslog 400 000 kronor i en första vända. (Totalt kom bygget att
kosta 3,2 miljoner kronor.) 1953 satte man spaden i marken och körde
igång.
För att slippa alltför höga läktare så grävde man i stället ner
hallen. Staden skulle ju ändå schakta bort en massa sten och grus ur
Brunkebergsåsen. I mitten av 50-talet utförde ju som bekant alldeles
på egen hand stockholmspolitikerna det som staden slapp under
kriget, nämligen en totaldemolering av innerstan. Allt som revs i
stan hamnade i två stora högar (Hammarbybacken och kullen vid Haga
Norra) och till alla vackra hus som byggdes i stället användes bland
annat de 35 000 kubikmeter grus som schaktades bort vid Hovets
byggande.
Två flugor...
Publikkapacitet var från början 13 000 permanenta ståplatser. Sedan
tillkom provisoriska läktare med 380 sitt- och 3 600 ståplatser,
alltså sammanlagt knappt 17 000. Vid ombyggnaden lagom till VM 1962
blev Hovet en inomhushall. Man byggde upp läktarna och satte in
stolar. Vid VM 1969 och 1970 och ett tiotal år framåt var
kapaciteten cirka 11 000 då hela kortsidan mot Nynäsvägen var
ståplats. Ytterligare ett VM har spelats i arenan, 1981, då vissa
matcher förlades till Hovet.
Tre Kronors Pärla? |
Sommaren 1955 utlyste Dagens Nyheter en tävling om att namnge
den nya arenan. Många förslag droppade in, bland andra:
Antonshov (efter Hockeyförbundets stiftare och första ordförande
Anton Johansson), Blåsut (efter en gammal svingård som i alla
fall fick en tunnelbanestation döpt efter sig), Gropen,
Frysängen, Kylskåpet, Isis, Osis, Prinsessan |
Desireé, Äntligen (från en som tröttnat på att
vänta på en hockeyarena), Puck, Pucken och Tre Kronors Pärla.
Alltid Hovet
Så här skrev legendaren Rudolf R:et Eklöw, redaktör på DN,vice
ordförande i hockeyförbundet, allsvensk fotbollsdomare mm:
”...anläggningen i fråga [kommer] av allt att döma för evärderliga
tider att heta Hovet vad man nu inom en framtid kommer att döpa det
vackra barnet till. Vi ses alltså på HOVET i fortsättningen. Gammal
tradition går inte att rubba, och Johanneshov är nu en gång ”Hovet”
på ärans och kisarnas språk.”
Hovet invigdes officiellt med en landskamp mot Norge 4 november 1955
(7–2). I sanningens namn spelades egentligen den första matchen
redan den 15 oktober samma år. Ett förstärkt svenskt landslag (ett
par hammarbyare) slog Hammarby med 15–0.
Källor:
- informationsbroschyr från AB Stockholm Globe Arena
- programmet för invigningsmatchen Sverige-Norge den 4 november 1955
- Hammarby IF Hockeys hemsida