Smokinglirarnas Cup-historik
-sammanställning av Johan Florén inför den 9 november

Så här veckorna inför cupfinalen mot ärkerivalen Djurgårdens IF kan det vara på sin plats att uppdatera sin AIK-kunskap om denna, tyvärr en smula skamfilade, tävling. Att Gnaget är ett mycket framgångsrikt cup-lag är ett välkänt faktum för oss som följer laget. Men är det så även i ett historiskt perspektiv? ExilGnagare tog ett rejält tag i historieböckerna och arkiven och grottade ner sig i svunna tider fulla med Smokinglirare, pomadafrisyrer, "läderribbor", klassiska såväl som insomnade klubbar, anrika arenor och en hel massa förnämnt fotbollsfolk. Historien spänner över dryga sextio års fotbollspelande och tar kronologiskt upp våra insatser i det inhemska cupspelet. För att ge lite perspektiv har även andra relevanta, AIK-relaterade, händelser och notiser fått plats i historien.

Skall vi inledningsvis bara som hastigast se på siffror och statistik kan vi konstatera att AIK på 45 starter i cupen har spelat 14 finaler och stått som segrare i 8 av dessa, Sammantaget har man spelat 164 matcher varav 119 slutat med seger, 39 förlorats och 7 har slutat oavgjorda. Man har gjort 432 mål och släppt in 217.
Vad denna sifferorgie säger vet jag inte men man kan onekligen konstera att vi nu, år 2002, är mitt uppe i en framgångsperiod utan motstycke i svensk cuphistoria. Med detta navelskåderi lämnar vi sifferexcercisen och kastar oss handlöst ner i historiens annaler:

1940-talet
Svenska cupen instiftades år 1941, alltså fyra år efter flytten till Råsunda. Inledningen på 40 -talets fotboll präglades givetvis av det rådande världsläget. AIK, som under det föregånde årtiondet tillhört den absoluta toppen av svensk fotboll, tvingades stanna på hemmaplan utan internationellt utbyte för första gången på fler år. Även landkampandet försvårades och vid ett tillfälle fick istället det allmänt starkt sedda AIK fungera som sparringpartner åt de gulblåa. Resultatet? 2-11...

AIK's första insats i den Svenska Cupen slutade med en svidande förlust mot IK Brage i kvartsfinal. 0-5 på Råsunda inför dryga 16000 åskådare. Året därpå åkte AIK ur tidigt men redan 1943 nådde Gnaget sin första final. En intressant notis är att det är detta år som AIK-fanan hissas på Råsunda för första gången. Alltsedan dess vajar den välkomnande åt oss åskådare vid varje hemmamatch. AIK nådde som sagt final där IFK Norrköping stod för motståndet. Den första matchen slutade mållös på Råsunda inför 22000 åskådare medan AIK i en omspelsmatch på Idrottsparken fick stryk med 5-2. I AIK's lag återfanns bl.a. de bägge legendarerna Henrik "Garvis" Carlsson och Gurra Sjöberg. Peking vann för övrigt dubbeln detta år genom att även ta hem allsvenskan. Åren mellan 1943 och 1953 var för övrigt en kamp mellan Kamraterna och Malmö FF där lagen prenumerade på SM-tecknet: sex guld för Norrköping och fem för di blåe. 1944 höll för övrigt Gnaget på att ta guld i allsvenskan men tappade mot slutet. Silvret gick också till spillo efter att Degerfors protesterat mot att AIK använt en icke registrerad spelare. Inget är således nytt under solen...

AIK fortsatte att spela framgångsrikt 1944 men Malmö FF satte stopp för en riktigt framskjuten placering i både cupen och allsvenskan. 1946 avancerade AIK till semifinal och 1947 var det åter dags för finalspel. En rolig parentes är att AIK i 8-delsfinal fick åka till Ludvika och spela. Matchen slutade 1-1 efter full tid varefter AIK avancerade till nästa omgång efter lottning! I finalen fick sedermera de svartgula respass efter en hårfin förlust mot den ständige antagonisten Malmö FF. Hela 27000 åskådare bevittnade bataljen i Solna. Även i allsvenskan slutade man tvåa. Samma år spelades för övrigt det som kom att bli känt som "den otroliga matchen" då fotbollsgrabbarna vände 1-7 till 7-7 mot engelska Charlton.

1948 deltog inga allsvenska lag i cupen på grund av OS i London men där deltog man desto bättre och vann gulmedalj med svenska landslaget. I truppen återfanns tre gnagare; Garvis, Sune Andersson (Mona Lisa) och Börje Leander. Dessutom fungerade Putte Kock som lagledare.

1949: Seger i svenska cupen, eller som den egentligen hette "cuptävlingen om H M Konung Gustav V:s vandringspris i fotboll". Landskrona slogs tillbaka i finalen med 1-0. I åttondelen hade man för övrigt krossat Djurgården med 6-1. Bland spelare i det vinnande laget kan nämnas Mona Lisa, Börje Leander, Harry Nilsson och Gurra Sjöberg. Garvis tackade iom detta för sig och förvann till proffslivet och Atlético Madrid. Nämnde Leander var för övrigt inte bara en mycket god back han var även den som lockade sin svåger Lennart Johansson till klubbens ledning.

1950-talet
1950-51 innebar för AIK's del en cupvinst mot Hälsingborg(sic) samt en åttondelsplacering (förlust mot Åtvidaberg). AIK hade redan under våren knutit svensk fotbolls stora stjärnskott, Lennart "Nacka" Skoglund, till klubben och han gjorde stor succé när Sverige tog brons i VM i Brasilien. Samtidigt som Nacka spelade för Sverige startade Svenska cupen och AIK tog sin andra raka cuptitel efter att i finalen ha besegrat Hälsingborg med 3-2.

Cupen, och även AIKs fotbollslag självt, såg härefter en djup svacka framför sig. Vad gäller cupen arrangerades ingen turnering 1952 och efter ett år lades den ner för att inte upptas igen förrän 1967. För AIK's egen del inleddes också 50-talet med en rejäl spelarflykt: Garvis (eg redan året innan, Stade Francais), Sune Andersson (Roma), Bror Mellberg (Genua) och Nacka (Inter, efter endast 4 matcher i AIK) blev alla proffs medan Harry Carlsson och legendaren Gurra Sjöberg lade skorna på hyllan.

1951, under sitt 60-åriga jubileumsår, åkte så AIK på målskillnad ur allsvenskan för första gången sedan starten 1924. Sejouren blev dock bara ettårig och under detta år påbörjades en ny AIK-era. 1953 skulle en icke helt okänd herr Kurt Hamrin presentera sig, AIK var åter ett topplag i allsvenskan. Det var också i dessa tidevarv man började tala om AIK som Smokinglirarna. Tillsammans med sin namne Lisander gjorde Hamrin sitt för att Gnagets framgångar skulle bestå fram till 1956, då han lämnade Solna för staden Turin och Juventus. Efter Hamrins förvinnande försvann också det vägvinnande spelet och en kamp för allsvensk överlevnad vidtog under resten av 50-talet. För att ytterligare strö salt i såren avslutades 50-talets allsvenska era med ett SM-guld för Djurgården.

En rolig notis är ändå att AIK, mitt i den fotbollsmässiga bedrövelsen, vann Wimbledon i tennis 1958 då Sven Davidson och Ulf Schmidt (båda representerande AIK) hemförde dubbelbucklan. AIK's tennissektion var för övrigt också begåvad med en tredje spelare av rang, nämligen Lennart Bergelin. Lennart är faktiskt den ende AIK'are som tilldelats Bragdmedaljen, 1950. Vi Gnagare får väl ändå ursäkta att det är något annat Labbe sedermare blev mest känd för, runt 25 år senare.

1960-talet
Inte heller 1960-talet kan tillskrivas några AIK-framgångar i mängd.
Redan 1961 åkte AIK ånyo ur allsvenskan. Även denna gång blev vistelsen kortvarig: upp igen efter ett år men endast efter kvalfylld dramatik mot Halmia, Landskrona och Holmsund. Räddande ängel i absolut sista stund blev Benny "Guldfot" Söderling, ett mål som av många anses vara AIK's viktigaste genom tiderna. En annan nuvarande AIK-bekanting i laget var Ingemar Ingevik, dvs. AIK's nuvarande ordförande.Året därpå blev man trea i allsvenskan. Under resten av 60-talet förblev AIK ett stabilt mittenlag i allsvenskan. Profilerna hette Tord Grip, Roland Lundblad, Kurt Andersson, Lennart Backman, Arne Lundkvist, Owe Ohlsson m.fl.

I skymundan av Allsvenskan gjorde AIK 1965 debut i de stora europeiska cuperna. Det skedde i Mässcupen, föregångaren till UEFA-cupen, där AIK först slog ut belgiska Daring (3-1 och 0-0) för att i andra omgången åka ur mot schweiziska Servette (2-1 och 1-4). Och debuten skedde verkligen i skymundan. Mindre än 1000 personer kom till AIK:s hemmamatcher (992 respektive 805) och i tidningarna fick man vara glad om resultatet fanns i resultatbörsen. Det upplevdes som en "andra tipscup" som nu spelades på hösten. Inget intresse, ingen publik, ingen satsning. Känns onekligen igen som ett dagsbekant resonemang när det gäller en annan cup vi känner till...

En annan detalj under året 1965 var det nya matchstället. För första gången sedan 1910 spelade AIK nu de flesta kamperna i en vit matchtröja med en svart-gula bård över bröstet. Tröjan togs fram som en "elljuströja", man menade att den vita tröjan gjorde sig bättre i elljus och fler och fler matcher spelades nu på vardagskvällar, med elljus.

1967 var det dags för cupspel igen. Denna gång betydligt mer utbyggt och med 264 lag medverkande (1951, då AIK spelade senast hade där varit 32). Tyvärr uteblev den omedelbara svartgula succén och Elfsborg blev för svåra redan i 16-dels final. Att notera är att detta år spelade en herre vid namn Curt Edenvik, nyanländ från värmländska Degerfors, som siste(?) AIK:are allsvenskt för klubben både i fotboll och i ishockey.

1969: Om vårsäsongen gick trögt i Allsvenskan så gick det desto bättre i Svenska Cupen. Segrar över Djurgården och Örebro tog AIK till final mot Norrköping, en final som östgötarna vann med 1-0. Publikt befäste sig dock svenska cupen som en "ickeangelägenhet" för den stora allmänheten: kvartsfinalen den 23 april mellan AIK och Djurgården drog till exempel 2562 åskådare.Det allsvenska derbyt en dryg månad senare drog mer än 20.000 åskådare. Året därpå förvann vi mot Åtvidaberg i semifinal. Noterbart var att endast 787 betalande åskådare såg på...

1970-talet
Liksom både 50- och 60-talen började 70-talet med illavarslande järtecken i skyn. Trots ett namnkunnigt lag hamnade AIK bara på nionde plats i 1970-års allsvenska och krafttag krävdes för att få AIK som fotbollsförning på fötter. Och nya namn kom in, inte minst på plan. Namn som då klingade rätt så anonymt var bröderna Leback och Rolf Zetterlund. Bröderna Leback var för övrigt tongivande i årets bägge triumfer mot Djurgården, en liten tröst alldeles särskilt som denna klubb ratat de bägge i ett tidigare skede. Malmö var återigen det alltigenom dominerande laget med fem allsvenska triumfer.

1970-71 hade man i grunden gjort om cupspelet och de allsvenska lagen gick direkt in i ett gruppspel där gruppens två främsta lag avancerade till kvartsfinal. AIK lottades tillsammans med Elfsborg, Örgryte, Hammarby, Öster, GAIS och Norrköping. Trots tre segrar och en oavgjord blev AIK utslaget redan i gruppspelet. Året därpå, då man återgått till det rena cupspelet, föll AIK i semifinal mot Landskrona efter att i tidernas första svenska elitmatch slagit ut IFK Malmö på avgörande straffar. Under de följande tre årens cupspel höll sig gnagarna väl framme med två semifinaler och en vinst. Återigen hade förbundet varit inne och grottat i spelformerna och därför var deltagandet mycket lågt (8, 4 repektive 16 lag tilläts delta - att ta sig till semifinal med fyra deltagande lag ter sig möjligen inte så fenomenalt vid närmare eftertanke...)

I allsvenskan såg det plötsligt bättre ut och 1972 slutade man tvåa trots endast en ynka förlust på hela säsongen och 1973 femma. 1973 anslöt f.ö. också från Degerfors en nuvarande bekanting, Sanny Åslund. 1974 återigen silver, tyvärr med bl.a. den konsekvens att Sanny lämnade oss för spanska Espanyol. Men han skulle ju återvända...Däremot gjorde Göran Göransson debut som 18-årig. 1975 slutar vi femma efter en säsong som betecknades som ett misslyckande. Ny engelsk tränare som av många hävdas ha förstört ett i alla avseende lovande och spelskickligt lag. En ung dalmas från Div V (!)-laget Gagnef ansluter också. Dala...

1975-76 vann alltså AIK cupen igen, återigen stod Landskrona BOIS för motståndet och i den andra matchen av två stod de svartgula som segrare efter 3-0. Stor hjälte blev nämnde Dala som iom denna match kan sägas fått sitt stora genombrott. Enbart 1715 åskådare hade tagit sig till Råsunda denna dag i slutet av maj. Året därpå slutar med förlut i kvartsfinal mot Malmö. Bland cuptriumfatorerna märktes bland andra Dala, Göran Göransson, Roffe Z och Leffe Karlsson. I allsvenskan huserar AIK i de nedra regionerna. Många börjar också tala om en spirande publikkris

Cupsäsongen 77-78 lär få gå till historien som AIK's sämsta insats i cupsammangang, låt oss hoppas det i alla fall. Förlust i 64-dels final mot Sandåkerns SK...!!! Nå, den insatsen kom nästan att toppas av det nästkommande årets bedrift: förlust i samma omgång mot Göteborgs FF (någon som hört talas om dem?), med 3-1!!! Kul notis: detta år flyttades Dala ner från den tidigare rollen som center(!) till mittback. Debuten? Derby mot Djurgården inför 30000 på läktarna. Dala fick pris som matchens lirare...

1979 är också i övrigt ett dystert AIK år vad det gäller fotboll - laget åker för tredje gången ur allsvenskan efter en säsong fylld av flyktande stjärnspelare, illa skött styrelse, konflikter, supporterbråk och en del otur. Cupsäsongen 79-80 är heller ingen höjdare; förlust i 8-del mot IFK Göteborg 4-1. Jyrki Nieminen och Owe Rûbsamen var två av klassikerna i detta lag.

1980-tal
Till skillnad från tidigare "10-tal" inleddes 80-talet i en positiv anda. Vinst i div 2 och avancemang direkt tillbaka till allsvenskan. Roffe Z engagerades därefter som tränare och han tog med sig Berndt Ljung från dalaklubben Brage. Den isländske mittfältaren och landslagsmannen, Hördur Hilmarsson hämtades också. Noterbart är att publiken hade börjat hitta tillbaka till arenorna - ett litet bevis på detta hittar vi i Solnaderbyt mot Vasalund - 10 899 åskådare, i div 2!!! Året därpå slutade laget på en åttonde plats, bra försvar men anfallet lämnade mycket att önska (Dala vann interna skytteligan, 6 mål...) 1982 klarade man sig kvar genom att kvala mot Djurgården, ett kval som kanske bidrog till de kommande årens allsvenska topplaceringar. 1983 blev man seriesegrare (SM-bucklan fick dock Göteborg efter att ha slagit ut AIK i slutspelets semifinal), 1984 slutade man tvåa och 1985 kom man 5:a. Man kan bara kort reflektera över hur nära det var att AIK kommit fyra och gått till slutspel detta år. Inför allsvenskans sista omgång låg AIK på femte plats, en poäng efter IFK Göteborg men med sämre målskillnad. AIK vann sin sista match mot Norrköping och Göteborg hade 0-2 mot Brage med mindre än kvarten kvar. I den absolut sista minuten kvitterade Göteborg på straff vilket innebar att IFK Göteborg, och inte AIK, tog den sista slutspelsplatsen. Det innebar också att Göteborg, och inte AIK, kvalificerade sig till UEFA-cupen 1986-87, en UEFA-cup som IFK Göteborg så småningom vann! Resten är, som man säger, (IFK)historia. Marginalerna är små ibland...

I cupen gjorde AIK inte mycket väsen av sig förrän man under cupsäsongen 1984-85 då man vann den första Skandiacupen efter finalseger mot Öster med 4-3 efter straffar. Thomas Andersson kvitterade i den 90:e minuten och efter en mållös förlängning tog Bernt Ljung tre straffar i straffsparksläggningen. Vi har väl alla sett den klassiska svartvita bilden på de i mittcirkeln jublande GG, Lars Zetterlund, Björn Kindlund m.fl. rusa mot Berndt Ljung? Även kvarten vanns på straffar, 8-7 mot Kalmar och i semin betvingades Bajen med 0-1. Cupsegern innebar att AIK kvalificerade sig till Cupvinnarcupen där 1:a omgångens Red Boys blev en munsbit (8-0 och 5-0) men där ett ineffektivt AIK förlorade i 2:a omgången mot Dukla Prag med 0-1 och 2-2.

Efter denna cuptriumf blev det för ett par år framåt tunnsått med svartgula cupframgångar, ja, med fotbollsframgångar överhuvudtaget. Ett par semifinaler och ett par mindre meriterande förluster mot storheter som Vasalund, Väsby och Sandviken blev facit...

1986 var dock ett undantag då AIK vann sitt första SM-guld i fotboll, i den nystartade hallsvenskan. I allsvenskan nådde man tredjeplatsen och avancerade sedan till SM-final men förlorade där stort till MFF. En 18-åring gjorde en imponerande debutsäsong, Kim Bergström. Året därpå kom Niklas Kindvall och Tomas Bodström och man försvarade sitt inomhusguld. För övrigt var 1987 ingen höjdare och både detta år och året därpå var man rejält nära att åka ur allsvenskan. Målsnålt och publikfattigt kan man sammanfatta det med. Derbyt 1988 mot Bajen sågs av endats knappa 6000 åskådare. Ljusglimten var att Gary Sundgren anslöt. Året därpå (1989), som såg Vaddes första säsong, var ännu värre både ekonomiskt och publikt.

1990-talet
1990-talet måste ses som ett av AIK-historiens mest framgångsrika och det började också bra om man bortser från ytterligare ett mellanår 1990. 1991 fyllde AIK 100 år och föreningen andades optimism. Den nye fotbollschefen Stefan Söderberg såg till att bl.a Pascal Simpson och Peter Larsson samt nygamle Mikael Borgkvist anslöt. Allsvenskan hade omformats till en serie med 10 lag där de sex bästa skulle spela en mästerskapsserie. AIK tog sig vidare till slutspel men slutade där till sist 6:a. Skandiacupen innebar dock muntrare toner: Efter tre 1-0 segrar mot Halmstad, Norrköping och IFK Luleå (inomhus i Arcushallen) blev AIK klart för Cupvinnarcupen 1992. Detta då finalmotståndaren IFK Göteborg redan var klar för Europacupspel. Finalen blev en högklassig match där Göteborg till slut kunde vinna med 3-2 efter förlängning

1992 behöver man väl egentligen inte skriva om? Guld - efter 55 år. Två mycket nyttiga förvärv gjordes i Dick Lidman och Krister Nordin . Jag säger bara, 25/10, Malmö Stadion, 85:e minuten , 25-årsdagsbarnet Gary Sundgren, 2-3...det känns helt OK att laget förlorade i 16-delsfinal mot Spånga i cupen...

1993 fortsatte framgångsvågen. Ny, rak, serie med 14 lag däribland klassiska lag som Degerfors och Helsingborg. AIK slutade trea efter bland annat en oförglömlig 9-3 seger mot Brage med en femmålsskytt i Kimpa och en (stackars) gammal gnagarmålvakt i Bragemålet (Berndt). 1994 slutade vi sexa, det minnesvärda detta år var Parmamatcherna.

1994-95 var det återigen dags för en cupframgång, förlust i finalen mot Halmstad. Bland andra Ola Andersson var ny i laget. En åttondeplacering i allsvenskan 1995 bland annat efter ett mycket omdiskuterat Norrköpingmål (kommer ni ihåg Robert Steiner...) samt en debut av AIK's ynste allsvenska spelare genom tiderna borta mot Degerfors (Alexander Östlund, 16 år och 10 månader). En annan person som lät höra om sig kring allsvenskan anno 1995 var en Tommy, med epitetet "Terror"...

Men med 1995 startade också något som AIK fortfarande skördar frukterna av. Cupsäsongen 1995-96 slutade med att AIK vann cupen efter att ha besegrat Malmö FF med 1-0 efter förlängning. Pascal Simpson gjorde det avgörande målet och det innebar att AIK fick delta i höstens Cupvinnarcup. Hur detta äventyr slutade minns vi väl alla med crescendot på Råsunda i mars 1997. Kommer ni ihåg vad varmt och skönt det var på läktaren...? Med cupvinsten startade också en enormt fin serie av cupframgångar som fortfarande håller i sig, sju år senare. 1996 var i övrigt en fin fotbollssäsong, bl.a. Millqvist och Brundin hade tillkommit och laget slutade fyra i tabellen.

1997 inleddes som sagt med Barcelonamatcherna, Nebo hade tillkommit. Allsvenskan började bra men med flyktande spelare (Hedman och Sundgren) och inte särskilt lyckade ersättare slutade vi på en åttonde plats. I cupen gock det dock bättre och i kvartsfinal betvingade man enkelt Bajen med 0-2. Ingen glömmer väl Krilles uppvisning ute vid högra hörnflaggan i upprinnelsen till 2-0 målet? I semi slog man tilbaka OIS efter straffar. I finalen lyckades sedan Erik Hamréns mannar slå Elfsborg efter en knallhård match med 2-1. Ni minns väl Nebos avgörande halvvolley, stenhårt rakt upp i nättaket? I och med denna seger fick AIK behålla bucklan "Viljan att vinna" eftersom detta var den sista matchen under namnet Skandiacupen. Året därpå skulle den återfå namnet Svenska Cupen. AIK vann således både den första Skandiacupen (1985) och den sista (1997). 1997 års seger innebar att AIK fick spela i Cupvinnarcupen samma höst. Den vill vi däremot gärna glömma, Primorje...L

Säsongen 1998 inleddes med en förlust i cupens 8-delsfinal, mot Örgryte med 2-1. Hela 600 åskådare trängdes kring ett kokande Slottskogsparken... Ingen kan dock klaga på AIK's inställning till cupen: i första omgången slogs Hedens IF tillbaka med hela 0-13 på Olymia (Dicken 5-målsskytt) och i 16-delen krossades Plavi Team på Skytteholm med 9-0. Resten av säsongen är inte heller mycket att orda om: Stuart Baxter, Mattias Asper, 31893, Häcken, Örgryte, Alexander Östlund = SM-GULD!!!

1998-99 gick AIK fram till sin tredje cupseger på fyra år. IFK Göteborg besegrades i finalmatcherna med 1-0 på Råsunda (trots att AIK spelade större delen av matchen med en man utvisad) och 0-0 på Nya Ullevi. För att vara cupen återfanns för en gångs skull en hel del folk på läktarna. Tyvärr kom denna seger lite i skymundan...satsningen inför CL var exempellös och spelare som Daniel Tjärnström, Christer Mattiasson, Karl Corneliusson, Martin Åslund, Andreas Johansson, Pontus Kåmark och naturligtvis AA. Det följande CL-spelet finns väldokumenterat på andra ställen...men vilken höst det var...suck! I allsvenskan slutade vi till slut "bara" tvåa. Arild Stavrum och en klensynt assisterande domare fixade detta...

2000-talet...
I Svenska cupen startade AIK det nya seklet nästan lika bra som det gamla avslutades. Det blev final efter en rätt behaglig resa utan något riktigt svårt motstånd (GIF Sundsvall på bortaplan utgjorde det svåraste hindret). I finalserien mot Örgryte (hemma+borta) tog Örgryte snabbt initiativet efter en 2-0 seger på AIK:s tillfälliga hemmaplan Stockholms Stadion. Det hjälpte inte att AIK vann returen på Gamla Ullevi med 1-0. Finalplatsen var ändå AIK:s femte på de senaste sex åren.

I serien var AIK skyhöga favoriter med en trupp som knappast sett sin like i allsvenskan genom tiderna. Tyvärr försvann en hel del spelare under säsongen samtidigt som nyckelspelare (bl.a. AA och Kåmark) tidigt ådrog sig skador och därmed var borta under stora delar av säsongen. En tredjeplats var en besvikelse för många.

Säsongen därpå, 00-01, I gick AIK till final för sjätte gången på de senaste sju åren i Svenska Cupen. Där mötte man Elfsborg i en dramatisk uppgörelse i Jönköping. Det stod 1-1 efter förlängning och det krävdes 24 straffar för ett avgörande. Benjamin Kibebe hade chansen att bli cuphjälte men missade sin straff. Något senare missade även Sharbel Touma sin andra straff (han satte den första) och guldet gick till Elfsborg. Det innebar att AIK fick spela i den mindre lukrativa Intertoto-cupen (istället för direktentré i UEFA-cupen vid cupvinst) och där blev det stopp mot franska Troyes. Serien slutade som bekant med ytterligare en bronspeng, eller lilla silvret som folk envisas med att kalla det.

Så står vi där, 61 år senare, och blickar mot ytterligare en cupfinal. AIK's 15:e i ordningen. Allsvenskan måste spelmässigt vara en av de sämre på senare år, ändå ligger vi på en fjärdeplats och måste numer räknas som ett av allsvenskans stabila topplag. Publikkris, nej det är det inte många som talar om. För motståndet står Djurgården. Lagen har mötts vid åtta tillfällen i cupen och resultaten är som följer (från www.aik.se's databas)

Matchtyp Matchnr Matchdatum Plan Arena Motståndare Publik Slutresultat
AIK-mål Motst.-mål
Svenska Cupen Kvartsfinal 1947-07-13 Hemma Djurgårdens IF 9388 3 2
Svenska Cupen 8-final 1949-07-03 Hemma Djurgårdens IF 11997 6 1
Svenska Cupen Kvartsfinal 1969-04-07 Borta Djurgårdens IF 4292 1 1
Svenska Cupen Omspel 1969-04-23 Hemma Djurgårdens IF 2562 1 0
Svenska Cupen Kvartsfinal 1972-11-05 Hemma efter förlängning Djurgårdens IF 1655 2 3
Svenska Cupen 32-final 1981-07-26 Hemma Djurgårdens IF 4193 0 3
Svenska Cupen 8-final 1987-08-19 Borta Djurgårdens IF 3507 3 0
Svenska Cupen Kvartsfinal 1995-04-20 Hemma Djurgårdens IF 5354 1 0

5 segrar, 1 oavgjord och 2 förluster således. Och 17-10 i mål. Det tycker jag vi tar med oss som ett gott omen. Om man ser in i kristallkulan kanske man kan få läsa om denna match i 200-års jubileumsboken om "Upprättelsens dag" eller "Ordningen återställd". "AIK besegrade Svenska Mästarna (?) Djurgården i en sprakande Cupfinal inför dryga 20000 åskådare på Nationalarenan. Hjältarna stavades till de bägge legendarerna Stefan "Ishi" Ishizaki och Per "Pelle" Nilsson..." Vad vet jag?

Kanske fel forum att ta upp detta i, men för oss som kan; Väl Mött i Borgen den 9:e!!!

Källor

"Våra drömmars klubb", Tore Nilsson, 1981
"AIK's 10- års bok", olika författare, 1991
www.aik.se
www.svenskaspel.se
Sveriges Fotbollshistoriker och Statistiker, SFS, http://hem.passagen.se/sfs/