Nigeria
- en berättelse om fotboll i Brights och Ayorindes barndomskvarter...

Om vi tar det från första början. Jag som skriver heter Nisse och är ExilGnagare nr 24, har haft Afrika som bas under en lång tid och ömsom varit i Västra Afrika och ömsom i Södra Afrika. Nu har mitt företag åter beslutat att vi skall ha kontoret i Västra Afrika och jag flyttade ånyo med firman till Lagos, den ekonomiska huvudstaden i Nigeria.

Hur beskriver man då idrotten i en stad där den officiella statistiken påstår att det bor ca 15 miljoner människor (man kunde inte fullfölja kontrollen så siffran uppskattedes för 5 år sedan) och den inoffociella siffran är 20-25 miljoner människor? Märk väl på en yta motsvarande Stor Stockholms! Låt oss enklast säga att det är en annorlunda miljö att idrotta i än den som bjuds i Sverige eller för den delen, i resten av världen.

Som ni vet så har ju AIK en Nigerian som provspelar just nu (Bright Igbindanolor som gjorde en utmärkt match mot Café Opera, reds anm.) och en som redan spelar i A-laget (Samuel Ayorinde som gjorde hattrick i samma match, reds anm. igen!). Dessa båda herrar är ju från just Lagos och är säkert fostrade som de flesta härnere, kämpa eller dö!

Lagos är ingen stad som bjuder tillfällen för den som inte tar för sig och försöker att ta sig fram. Att ha vassa armbågar och födgeni är grundförutsättningar. De som inte har det går under eller döms till ett liv i misär.

Om ni tänker Er en trafikknut av motorvägar där 4 stycken stora riksvägar möter samman i ett virrvar av på och av farter, där de 5 filiga vägarna till bredden är fyllda av motorfordon i varierande grad av förfall. Där bilvrak kantar vägarna och fåren försöker få sitt dagliga näring av det gräs som växer i mittgrenen. Om ni vidare tänker er att mitt i detta virrvarr hittar ni en öppen oasfalterad yta om ca 20 x 50 meter som av outgrundlig anledning bara blivit över. Ytan är täckt av en grus. Ytan är inte tillnärmelsevis platt eller jämn utan snarare starkt kuperad och med antydning till uppförsbacke i den södra delen. Kompletera bilden med två målsställningar utan nät, men fint nymålade och alldeles vita, ja då har Ni också föreställt Er en av Lagos mest populära fotbollsplaner.

Här på denna, ur Svenska mått mätt, obrukbara landtunga utkämpas varje helg och många vardagskvällar häftiga fotbollsmatcher. Sällan har man tröjor och absolut inte skor. På planen spelar man barfota, detta trots allt skräp som ligger på och vid sidan av området. Som min chaufför utrycker det, ” med skor kan man inte skruva bollen så bra”. Här fostras de framtida fotbollsexporterna från Nigeria. Här spelar stadsdelar mot varandra och ungdomsturneringar avgörs. Här utspelas det viktigaste dramat i livet – Fotboll!

På min arbetsplats talas och levs fotboll alla timmar på dygnet. Här hyllas de av de anställda som spelat någon match och gjort bra i från sig. Här debateras Super Eagles, Nigerias landslag, och dess senaste insatser. Även den förödande matchen mot Sverige i VM  debatteras fortfarande. - ”Men i nästa match slog vi Afrikaner er allt..” som diskusionen med oss Svenskar alltid avslutas.

Här diskuteras Engelska ligan, den Skottska, den SydAfrikanska och naturligtvis Nigerias egen högsta liga och nedåt.

I Nigeria är inte fotboll på liv och död det är mycker allvarligare än så. Men sportsligt – efteråt. Misstag erkänns och förlåts (ibland), men också oftast långt senare!. Men Fotbollen finns där hos alla.

Om det finns andra sporter? Visst.. kanske.. troligen.. men jag vet inte vad! Jag passerar nästan varje dag ett antal tennisplaner som någon optimist byggt. Idag finns det inga nät, stolparna har gått ovissa öden till mötes och det som antagligen var asfalt tidigare har idag försvunnit och lämnat hål efter sig. Cricket (om det nu är en sport) finns inte här. Ishockey har de flesta sett på ESPN eller annan satellit kanal men de tror inte att det är på riktigt : ”Så tokig kan man inte vara!”, och det jämförs snarare med Amerikansk Wrestling, dvs. låtsas på riktigt, än med en riktigt sport som fotbollen.

Nästa gång ni ser en av de många Nigerianer som finns ute i fotbollsvärden, betänk då hans troliga start på ”sin” fotbollsplan där vid knutpunkten av motorvägarna. Betänk den passion och den vilja som drev denne spelare framåt, som tagit vägen från denna gropiga uppförsbacke till grusplan, till någon av Europas vackra gräsplaner.

Nils-Erik Dålse.
Lagos, Nigeria