Resebrev från Freetown, Sierra Leone Januari 2005. Medlem 27 Nils-Erik Dålse, aka LagosGnagare.

Fotbollsmatchen är intensiv. Båda lagen anfaller och försvarade sig omvartannat. Fotbollsplanen är inte den bästa ; en avdelad bit av den långa stranden efter Freetowns huvudstråk för hotell. En strandbit där normalt fiskare och strand-månglare samsas med varandra. När de inte tar upp stranden är den tillhåll för de lokala hundarna som träffas, slåss och parar sig, allt med samma frenesi.

Men nu var det alltså fotboll som gällde.

Center i det lag som spelar med nakna överkroppar fick plötsligt bollen. En snabb rush med bollen under kontroll, ensam med målvakten siktar han och sparkar så till med högerfoten. Han får rejäl träff och bollen far mot den plats där antagligen en stolpe skulle stått.

Målvakten har bra pejl på bollen, flyttar sig i sidled och kastar sig.
Med utsträckt hand träffar han bollen så att den tippas ut till hörna.
Trots valet av plan har matchen attraherat en ganska stor publlik. Ett hundratal personer av alla hudfärger följer matchen med kommentarer och applåder. Den applåd som följer på räddningen är nog lika mycket för det fina skottet.

Hörnan görs i ordning och spelarna ställer upp sig. En hårt skruvad boll letar sig upp mot målet. Flera spelare ur båda lagen gör försök att hoppa upp för en nick men ingen lyckas riktigt och bollen går förbi och ut till inspark.

En ambulerande säljare har nu anslutit sig till publiken och börjar förse den med förfriskningar i form av kalla drycker, en sorts hemmagjord glass bestående av vatten och limejuice, färsk mango och papaya.

Den från publiken nominerade tidtagaren viftar med händerna och första halvlek är över.

Spelarna samlas alla vid ett av målen. Tillsammans diskuterar de matchen så långt. Gliringarna är många mellan killarna och det är tydligt att matchen går mellan folk som känner varandra väl.
Många skratt och delade vattenflaskor. Vattenflaskor är ibland för mycket sagt. Plastpåsar med vatten som man biter av botten-hörnet på är det vanligaste.

När spelarna så vilat är det åter dags för match. Andra halvlek börjar och snart är alla inne i spelet.

Passningarna är fascinerande. Att de lyckas få bollen dit de ska. Sedan skotten. Dessa killar skjuter hårt och jäkligt bra placerade skott. Jag blir lika imponerad varje gång jag ser det. Nej inte för att de är ungdomar... dom som spelar är alla runt 20-25 år, men av deras passion , glöd för spelet och det faktum att alla har 3 ben...

Vad jag tittar på är nämligen en match mellan föredetta barnsoldater i Sierra Leone. Barn som under det långa inbördeskriget på ett eller annat sätt förlorat ett ben. Att spela fotboll på ett ben och två kryckor kräver mycket av sin man/kvinna.

Hur matchen slutar är det nog ingen som vet, spelarna har alla haft för kul för att hålla reda på något så trivialt som resultat. Vi som tittat på tackar för en lektion i hur livsglädje och vilja kan övervinner det mesta.
 

//

Lagosgnagare (tillfälligtvis Freetowngnagare)