Att AIK är en ärbar gammal förening är något som
de flesta av oss fått med sig med modersmjölken. Att vi är en
Solnaklubb är kanske mer omtvistat men hur det än är med den saken
är det tvivelsutan Solna som tillskrivs oss såsom varande hemvist.
Och det är inte mycket att säga om; Solna är vårt hem och det är dit
vi styr våra steg när det vankas fin fotboll.
Skall man vara mer precis är det ju så att det är i det gamla vackra
Råsunda samhälle som vår helgedom är belägen men så har det ju inte
alltid varit. Hur blev det så egentligen och hur skrivs historien om
vår anrika gamla borg? Vi tar oss en liten titt:
Solna – kort historik
Solna växte fram som socken redan under 1100-talet och är alltså i
vissa avseenden äldre än ”lillebror” Stockholm i öst... På
1670-talet fick vi också en tydlig och fastställd gräns mot samma
granne. Hoppar vi fram ett par århundaden kan man konstatera att det
var redan 1907 som Råsunda började exploateras såsom förort. Redan
året därpå fick ”vi” spårvagnsförbindelse med storstan och 1911 blev
Råsunda ett s.k. municipalsamhälle. 1943 fick Solna stads status och
1975 drogs tunnelbanan ut till Solna.
Råsunda som fotbollsarena
Fram till 1910 hade elitfotbollen i Sverige fått hålla tillgodo med
diverse skiftande underlag. Detta år färdigställdes dock såväl
Råsunda som Valhalla i Göteborg, arenor byggda för fotboll och med
riktig gräsplan.
Det var en äventyrlig ekonomisk satsning för ett fattigt Svenska
Fotbollförbundet när man den 5 september 1909 inköpte 22.000
kvadratmeter mark ute i förorten Solna för den då ansenliga summan
37.000 kronor. Med sig i projektet hade förbundet Vikingarnas
Fotbollklubb, som egentligen inte var en klubb utan en kombination
av spelare från IFK-klubbarna i Stockholm och Uppsala.
Råsunda invigdes högtidligt den 18 september 1910 av kronprins
Gustaf Adolf. Träläktaren rymde 2.000 personer, övriga åskådare
kantade planen bakom ett lågt hönstrådsstängsel. Totalt beräknades
kapaciteten till ca 12.000 men så många åskådare inräknades aldrig.
Råsunda fick till en början brottas med en publikkris som till stor
del kunde tillskrivas det avsides läget. Det ansågs helt enkelt
alltför långt att promenera ut till fotbollens högborg. Därtill
drogs arenan med ytterligare problem. Den gamla sjöbotten gjorde sig
påmind, särskilt på höstarna. Gräset växte visserligen bra, inte
minst tack vare dåtidens gräsklippare som gödde mattan under
sommaren. Men planen blev vid blöt väderlek oerhört tungsprungen.
Ekonomiskt drogs Råsunda också med problem, trots toppmatcher och
landskamper, och 1921 räddade AIK anläggningen från konkurs genom
att hyra den för 4.000 kr om året. AIK, som vid den här tiden hade
betydligt starkare kassa än förbundet, bidrog även till tillkomsten
av den moderna stadion 1937. Under åren dessförinnan hade dock
klubben som bekant Olympiastadion som hemmaarena.
Råsunda Fotbollsstadion
Den nya stadion invigdes av Gustaf V den 17 maj 1937. Råsunda var nu
Nordens största och modernaste fotbollsanläggning med en kapacitet
på 40.000 åskådare. Highbury hade tjänat som förebild för den
svenska nationalarenan. En rolig anekdot från den officiella
invigningen är kungens felsägning när han i hastigheten kallade nya
Råsunda för tennisstadion. ”V-Gurra” var ju en tennisentusiast
utöver det vanliga så man kanske kan förlåta honom detta i all
uppståndelse. På invigningsdagen spelade sedan Sverige mot England
(34.117 åskådare) men den allra första matchen avgjordes faktiskt
månaden innan när AIK tog emot Malmö FF i Allsvenskan (24.761).
18 april 1937, AIK-Malmö FF
|
Den 18:e april 1937 hängde ganska bly-tunga moln över Stockholms
norra förstäder. Just då folket skulle komma - enligt
beräkningarna - började det regna och pessimisterna räknade med
vanliga "seriesiffror" när det gällde publik. Men de såg dystert
i onödan. När AIK:s hedersledamot, H.K.H. Kronprinsen, i
sällskap med prinsparet på Haga, slagit sig ned i den smyckade kungliga logen,
|
|
Råsunda, 18.e April 1937
|
möttes de av en imponerande
anblick. En jättelik arena med läckert grönt gräs, höga, för många
kanske svindlande höga läktare, svarta av åskådarmassor. Ett fritt,
"luftigare", Stadion än de flesta som har byggts i Europa under
senare år! Så snart de kungliga tagit plats marscherade de båda
fotbollslagen in - AIK:s och Malmö Fotbollförenings. Det var säkert
mer än en som tyckte sig se AIK:s vita sidenfana vaja stoltare i det
ögonblicket än någonsin förr. Enkelt men festligt invigdes så detta
Fotbollstadion, som innebar förverkligandet av många AIK-ares
varmaste drömmar under årtionden. Landshövding Edén höll ett kort
anförande och sade bland annat: "Det är en storartad högborg för
idrotten, som nu tages i bruk, den största i Norden. Ingen kan i
denna stund med säkerhet yttra sig om framtiden, men vi ha byggt för
framtiden, och allt tyder på att den svenska idrotten befinner sig i
full och obruten växtkraft."
Den historiska
matchen vann AIK med 4-0. Den historiska första målskytten på
Råsunda blev Acke Nilsson som i början av den första halvleken
gjorde sitt mål i det norra målet. 1937 års stadion behöll sin
skepnad ända fram till 1983. En lång rad stormatcher spelades här
under dessa år, bl a VM-finalen 1958. Publiksiffran 48.323 i finalen
gav nytt publikrekord som stod sig till en VM-kvalmatch den 26
september 1965 mot Västtyskland. Sverige föll med 1-2 och missade
därmed även VM det kommande året. Publiknoteringen 52.943 står sig
dock än idag som den högsta på Råsunda.
Dagens Råsunda, 1983-
Under 70-talets slut blev det alltmer uppenbart att Råsunda var i
akut behov av upprustning - ett projekt som svårligen kunde lösas
över förbundets budget. Lösningen uppenbarade sig som ett samarbete
med försäkringsbolagen Folksam och Skandia. Dessa köpte anläggningen
av förbundet som dock behöll nyttjanderätten. Försäkringsbolagen
bekostade renovering och underhåll.
Den gamla västra läktaren revs för att den nya läktaren med höghus,
restaurant och kontorslokaler skulle uppföras. Denna del stod klar
1985 och invigdes officiellt den 20 april. Gräsmattan fortsatte dock
att bereda problem fram till 1986 då ny dränering och matta kom på
plats. Råsundas förnyelse var en viktig del i Sveriges
ansträngningar för att få arrangera EM 1992 vilket ju till slut
roddes i hamn.
Under 90-talet har även påbyggnaderna på "gavlarna", Södra resp.
Norra läktarna, tillkommit. Idag är Råsunda därmed en enligt UEFA-mått
modern (även om vi som går där regelbundet tycker att det mesta
inuti inte känns så värst modernt...) fyrstjärnig arena med 37.285
sittplatser. Nästan 90 år efter det att förbundet köpt marken
återköptes hela fastigheten från försäkringsbolagen 1999. Svenska
Fotbollförbundet, som alltjämt har sitt kansli samt biljett- &
supporter-butik på Råsunda, är därmed ensam ägare till arenan med
tillhörande kontorsfastigheter.
Förutom EM-92 har även dam-VM-finalen 1995 och cupvinnarcup-finalen
1998 spelats på nationalarenan.
Framtiden?
Idag finns en massa planer på att på olika sätt förändra Råsunda,
både ägarmässigt och kapacitetsmässigt. Vi är alla medvetna om AIK’s
önskan om att få äga sin egen arena och Svenska Fotbollsförbundet är
i hög färd med att tillsammans med sina nordiska kollegor söka EM
2008. Skulle denna ansökan antas kommer Råsunda att rustas upp och
den nuvarana åskådarkapaciteten höjas till 41500.
Den som lever får se...
Källor
www.aik.se
www.svenskfotboll.se